Den gömda skatten
-
Släpp henne! skriker Sven.
Han
blir själv förvånad över hur bestämd han låter.
-
Titta vem som tar sig ton! Pojken som
aldrig säger något, hånar Olov.
I det ögonblicket kommer geten springande. Han stångar Olov
med väldig kraft. Olov ramlar baklänges och tappar greppet om Tora.
-
Neeej! vrålar Olov samtidigt som han
glider ner för berget.
Träbenet lossnar och studsar mot bergväggen. Olov försöker
ta tag i grenar och utstickande stenar för att förhindra fallet. Men förgäves,
han fortsätter att falla. Ljudet från Olovs fall ekar över berget.
Björn vänder sig mot Olovs män och börjar förhandla med dem
om att de kan dela skatten, nu när inte Olov längre är deras ledare.
Olovs män nickar och ger med sig.
Sven och geten går fram till Tora och med gemensamma krafter
får de henne fri. Alla ger sig iväg tillsammans till stenen där skatten finns.
De bryr sig inte om Olovs förtvivlade skrik långt ner i ravinen.
De knuffar undan stenen och under finner de en kista. Kistan
är full av mynt, smycken och sidentyg.
-
Oj, vad fint! Det tyget kan jag sy
många fina koltar av. Jag skulle vilja ha ett av smyckena åtminstone, säger
Tora.
-
Vad ska vi göra med skatten? frågar en
av Olovs män.
-
Vi ska lämna tillbaka allt, säger Siv.
-
Vi kan lämna tillbaka skatten själva,
vi vet ju vem den tillhör, säger Olovs män och de viskar något till varandra, som
de andra inte kan höra.
Siv blir direkt misstänksam och säger att de ska göra det tillsammans.
De hjälps åt med kistan och börjar bära och släpa den ner mot skeppen. Det blir
en jobbig vandring och vid några tillfällen tappar de taget om kistan. Vid ett stup
stoppar Sven den från att falla och får tag i den i sista sekund. Först när
solen står som högst når de vattnet och Olovs skepp som ligger och väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar