Kapitel 5. Hemligheter. Skrivet av klass 4 C

Hemligheter

Sven ser hur alla Olovs män springer till båten. De startar sin jakt för att komma ifatt båten med Sven i.

Sven tittar på kvinnan som tydligen är hans mamma. Han känner sig arg och glad på samma gång.

-          Sätt dig ner, Sven. Du är alldeles blek.

Kvinnan smeker hans kind.

-          Rör mig inte! säger Sven.

Hon tror tydligen att allt ska vara som om ingenting har hänt. Som om hon inte har varit försvunnen i 12 år.

Sven gör som hans far skulle ha gjort. Han spottar på hennes fötter.

-          Jag förstår att du är arg på mig. Men det finns skäl till att jag har varit försvunnen.

Sven tittar efter sin far som kommer i båten bakom dem. Kommer de att komma ifatt?

-          Tora, kan du ta fram en filt till Sven? Han fryser.

Sen börjar kvinnan berätta. Att hon heter Siv. Och att hon för många år sedan flydde ifrån Olov. De bråkade jämnt. Siv ville inte att Olov skulle plundra och döda. Men Olov ville aldrig lyssna på henne. En dag kom Siv över en magisk ring. Hon visar den för Sven. Den ser ut som en orm som slingrar sig runt fingret.

-          Med den på fingret kan jag utöva magi. Och jag kan lära andra att utöva magi. Det är en trollring från tidernas början.

-          Har du lärt Tora häxkonster? frågar Sven

-          Ja, det har jag. Jag var tvungen att fly när jag hade hittat den. Jag visste att Olov skulle ta den ifrån mig om han visste vad den kan göra. Han hade använt den för att bli rik. Om ringen tas bort från mitt finger så kan jag inte trolla mer. Och inte de som jag har lärt upp heller. Toras magi försvinner om ringen tas bort från mitt finger.

Båten kommer ut på större vatten och det börjar gunga kraftigt. Det finns fler människor på båten. Sven undrar om de känner till allt som Siv pratar om.

-          Finns det fler hemligheter som jag bör känna till? frågar Sven.

-          Jo, det finns det. Men vi tar en sak i taget, svarar Siv och drar Tora till sig.

Hon ger dem båda en kram.

Plötsligt börjar männen på båten att skrika. De pekar upp mot himlen.

-          Titta!

 

Och plötsligt hörs en stor smäll!

Kapitel 4. Guldet eller Sven? Skrivet av klass 4 A

Guldet eller Sven?

Stormen på havet har lagt sig. Men en ny storm har vaknat. Inuti Sven. Han vadar ut i vattnet. Han ska komma ifatt båten. Han struntar i vågorna som försöker kasta omkull honom. Det verkar som om båten har vänt. Kvinnan står i fören och spejar mot honom. Har Tora rätt? Är kvinnan hans mor?

Efter ett tag förlorar Sven makten över vattnet. Musklerna ger upp. Han börjar sjunka.

Men något griper tag om honom och drar honom uppåt. Det är Tora.

Olov står på stranden och skriker:

-          Rädda honom! Han kan inte simma!

Sven hostar medan Tora dra in honom. Olov kommer och möter dem. Sven har aldrig sett honom se så rädd ut.

-          Vad tänkte du på?!

Olov lyfter upp Sven i sin famn. Sven kan inte minnas att han någonsin gjort det förut. Han lutar sin kind mot sin fars axel.

Båten närmar sig land. Kvinnan kastar sig ur båten och vadar in mot dem.

-          (Här säger Olov en svordom, men hur svor man på vikingatiden?) Vad gör du här kvinna?!

-          Vad du gör här behöver ingen fundera på, svarar kvinnan och pekar upp mot den brinnande byn.

Sven kan inte ta ögonen ifrån henne.

Olov ylar och kastar sig över henne. Han har höjt sitt svärd. Men svärdet förvandlas till en orm. Olov kastar ormen ifrån sig. Ormen väser och slingrar ner mot vattnet och simmar iväg.

-          Har du blivit en häxa? frågar Olov kvinnan.

Kvinnan tittar på Tora som står med händerna i sidorna och väser hon också.

-          Jag ska döda dig om det så är det sista jag gör, säger Olov och räcker handen mot Sven. Ge mig din kniv Sven!

Sven skakar på huvudet.

-          Far? Är hon min mor?

Både kvinnan och Olov stirrar på honom och säger samtidigt:

-          Vad?

-          Vem har berättat det? frågar Olov ilsket.

Kvinnan tittar mot Tora. Tora nickar.

-          Min son! utbrister kvinnan och knäböjer framför honom.

-          Vik undan! vrålar Olov och puttar undan henne med sitt träben. Min son ska bli en riktig viking! Du har ingen rätt att knäböja inför honom.

-          Jag kan berätta för dig var byns rikedomar finns gömda. Massor av guld Olov. Du får alltihop! Om jag får vår son, ber kvinnan.

Köpslår de om honom? Sven tittar på sin far som ser fundersam ut.

-          Far! Är hon min mor? frågar Sven och förbannar sig själv för att han börjar gråta.

-          Jag är din mor! Om Tora har sett det, så är det så. Och jag ser det på dig. Du är min son! Hur gammal är du?

-          12 år, svarar Sven och känner sig plötsligt väldigt liten när hon tittar på honom.

-          Det stämmer! Det är tolv år sedan, börjar kvinnan säga.

Men Olov avbryter henne.

-          Kan flickan trollkonster?

Han pekar på Tora.

-          Dig skulle jag kunna han nytta av på mina resor.

Tora backar. Olov vänder sig mot kvinnan igen.

-          Men först ska du dö. Inga trollkonster biter på den här, säger Olov och drar fram en dolk som han haft gömd vid sitt träben.

Då händer allt mycket snabbt. Något griper tag i Sven och han hamnar i vattnet igen. Plötsligt befinner han sig på en båt. På kvinnans båt. Tora och kvinnan är där med honom.

Olov är kvar på stranden och vrålar:

-          I båtarna! Vi ska följa efter den där båten och förinta varenda varelse på den. Förutom min son Sven!

Kapitel 3. Svens mamma. Skrivet av klass 4 C

Svens mamma

-          Jag måste berätta för far!

Sven börjar springa tillbaka mot byn.

-          Nej stanna! ropar flickan. Vänta!

Sven stannar inte. Men plötsligt står flickan framför honom. Det är som om hon växer upp ur marken som en snabbt växande svamp.

-          Du är en häxa! utbrister Sven. Ur vägen!

Han knuffar undan henne. Eller försöker knuffa undan henne. Men hon rör sig inte ur fläcken. Och plötsligt kan inte han heller röra sig. Han är som fastvuxen i marken.

-          Du måste lyssna på mig nu! Jag vet inte om din far är god.

Sven är på väg att försvara sin far och säga att det är han visst. Men han sväljer orden. Han har under den senaste resan sett hur självupptagen hans far är. Hur mycket han bryr sig om rikedomar. Och hur hänsynslös han är mot människor i byarna som de har rövat i.

Men Sven vill veta sanningen. Lever hans mamma fortfarande? Hans far har alltid sagt att hon dog när Sven var ett spädbarn. Att han blev matad med komjölk. Sven tar handen mot bröstet. Där hänger smycket som han ärvt efter sin döda mor. Fast nu är hon kanske inte död? Flickan säger att hans mamma lever! Det snurrar i huvudet på honom.

-          Släpp loss mig din häxa! Jag vill gå till far.

Sven börjar gråta.

-          Du visste inte att din mor lever eller hur? Din far har ljugit för dig. Fundera på om en god far ljuger om en sådan sak, säger flickan bestämt.

Sven kan plötsligt röra på sig igen. Fötterna släpper från marken.

Men han vill inte springa mer. Istället sjunker han ner på marken. Flickan har en kolt och ett par läderskor på sig. Svens fötter är barfota och alldeles svarta av smuts.

-          Vad heter du? frågar flickan.

-          Sven, snörvlar Sven.

-          Jag heter Tora. Om du bara vill lyssna så kan jag berätta allt för dig.

Men Sven måste veta om flickan talar sanning. Han reser sig upp och springer ner mot stranden. Han snubblar flera gånger men når till slut fram till strandkanten.

-          Mor! Skriker han ut mot båten som guppar allt längre och längre ut på havet. MOR!

Kapitel 2. Byn. Skrivet av klass 4b

Byn

När de når stranden kastar sig männen ur båten. Svens far som heter Olov får hjälp. Han har förlorat ett ben. Det gjorde han i en strid. Benet klämdes sönder mellan två båtar. Nu har han ett träben.

Stranden är svår att springa i. Den är full av tång och stenar. Männen kämpar sig uppför en slänt.

Männen springer in i husen med höjda vapen. Folk skriker. Det börjar lukta bränt. Svens ögon svider av röken som kommer från de brinnande husen.

De flesta människorna i byn blir mördade av Olovs män. Olov kommer ut ur ett hus och puttar byns hövding framför sig.

-          Se vad jag hittade! ropar han.

Olov spottar hövdingen rakt i ansiktet.

Sven gnider sig i ögonen. Han står inte ut med röken. Han ser ett hus som inte brinner och springer in i det.

En eldstad brinner och på bordet är det dukat för kvällsmat. Sven får syn på en vacker glasbägare som står på ett skåp. Han känner igen den. Eller kanske är det bara för att den är så vacker som den känns bekant?

Plötsligt känns det lite spännande att plundra. Han kan bara ta bägaren och lägga den i sin skinnväska.

-           Vad gör du? säger en röst.

Där står en flicka. Lika gammal som han själv. Sven blir rädd. Kommer hans fars män att döda henne?

Flickan gör något konstigt. Hon går fram och tar hans hand. Hon tittar honom djupt i ögonen. Sven kommer inte loss. Hon kan trollkonster! Plötsligt släpper hon Svens hand och backar ett steg. Hon ser förskräckt ut.

-          Det är ju du! säger hon.

-          Vaddå? frågar Sven.

Flickan tar hans hand och drar ut honom genom en bakdörr. Hon tar honom fram till klippkanten och pekar. Ute på havet ser han en båt. Dom flyr. I båten står en kvinna. Hon verkar vara ledare.

-          Kvinnan där nere är din mor!

Kapitel 1. Ett skepp i storm. Skrivet av författaren Torsten Bengtsson

Ett skepp i storm

Det blåser. Vågorna är höga. Skeppet gungar. En del vågor slår över kanten ner i båten. Den fylls sakta med vatten.

I båten sitter flera män. De är blöta och de fryser. Några mår illa och kräks. En av dem är Sven. Han är rädd. Tänk om skeppet sjunker! Han som inte ens kan simma.

-          Ni måste ösa bort vattnet! Annars sjunker vi, skriker Svens far.

Man hör nästan inte hans röst i den starka vinden.

Svens far är en stor man. Hans skägg räcker ner till magen. Nu står han längst bak och styr skeppet. Han är duktig på att segla. Han ska försöka rädda dem.

Sven tar en hink. Han öser ur vatten ur båten. Skeppet är tungt lastat. Det finns många tunnor med salt. Saltet har Svens far bytt till sig i ett annat land. När kan kommer hem ska han sälja det. Då blir han en rik man.

Alla öser så fort de kan. Men det blir inte bättre. Vågorna gör att det kommer mer och mer vatten i båten. Sven vill inte dö.

-          Kasta tunnor i havet, skriker Sven far.

Nu åker lasten i havet. Då blir skeppet lättare.

Efter ett tag ser de några måsar. Då vet Svens far att de är nära land. Där kan de söka skydd för stormen.

Han vrider på rodret. Han styr efter måsarna.

-          Land i sikte, ropar Sven efter en stund.

De seglar in i en vik. Där är vågorna inte lika höga. Vinden blir svagare. Stormen är över. De har klarat sig.

Svens far är arg. Nu har han inget salt att sälja. Men så tittar han mot land. Där ligger en liten by med några hus och en kyrka.

Han ler. Här kan vi nog hitta något, tänker han.

-          Lägg ut årorna. Ro mot stranden! ropar han.

Nu är båten framme vid stranden. Svens far säger åt männen att ta fram sina vapen.

Någon har ett svärd, en annan en yxa och en tredje ett spjut.

Sven håller en kniv i handen. Han är rädd. Han vill inte vara med. Men far har sagt att de måste anfalla byn…