Svens mamma
-
Jag
måste berätta för far!
Sven börjar
springa tillbaka mot byn.
-
Nej
stanna! ropar flickan. Vänta!
Sven stannar
inte. Men plötsligt står flickan framför honom. Det är som om hon växer upp ur
marken som en snabbt växande svamp.
-
Du
är en häxa! utbrister Sven. Ur vägen!
Han knuffar
undan henne. Eller försöker knuffa undan henne. Men hon rör sig inte ur
fläcken. Och plötsligt kan inte han heller röra sig. Han är som fastvuxen i
marken.
-
Du
måste lyssna på mig nu! Jag vet inte om din far är god.
Sven är på
väg att försvara sin far och säga att det är han visst. Men han sväljer orden.
Han har under den senaste resan sett hur självupptagen hans far är. Hur mycket
han bryr sig om rikedomar. Och hur hänsynslös han är mot människor i byarna som
de har rövat i.
Men Sven
vill veta sanningen. Lever hans mamma fortfarande? Hans far har alltid sagt att
hon dog när Sven var ett spädbarn. Att han blev matad med komjölk. Sven tar
handen mot bröstet. Där hänger smycket som han ärvt efter sin döda mor. Fast nu
är hon kanske inte död? Flickan säger att hans mamma lever! Det snurrar i
huvudet på honom.
-
Släpp
loss mig din häxa! Jag vill gå till far.
Sven börjar
gråta.
-
Du
visste inte att din mor lever eller hur? Din far har ljugit för dig. Fundera på
om en god far ljuger om en sådan sak, säger flickan bestämt.
Sven kan
plötsligt röra på sig igen. Fötterna släpper från marken.
Men han vill
inte springa mer. Istället sjunker han ner på marken. Flickan har en kolt och ett
par läderskor på sig. Svens fötter är barfota och alldeles svarta av smuts.
-
Vad
heter du? frågar flickan.
-
Sven,
snörvlar Sven.
-
Jag
heter Tora. Om du bara vill lyssna så kan jag berätta allt för dig.
Men Sven
måste veta om flickan talar sanning. Han reser sig upp och springer ner mot stranden.
Han snubblar flera gånger men når till slut fram till strandkanten.
-
Mor!
Skriker han ut mot båten som guppar allt längre och längre ut på havet. MOR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar