Kapitel 4. Guldet eller Sven? Skrivet av klass 4 A

Guldet eller Sven?

Stormen på havet har lagt sig. Men en ny storm har vaknat. Inuti Sven. Han vadar ut i vattnet. Han ska komma ifatt båten. Han struntar i vågorna som försöker kasta omkull honom. Det verkar som om båten har vänt. Kvinnan står i fören och spejar mot honom. Har Tora rätt? Är kvinnan hans mor?

Efter ett tag förlorar Sven makten över vattnet. Musklerna ger upp. Han börjar sjunka.

Men något griper tag om honom och drar honom uppåt. Det är Tora.

Olov står på stranden och skriker:

-          Rädda honom! Han kan inte simma!

Sven hostar medan Tora dra in honom. Olov kommer och möter dem. Sven har aldrig sett honom se så rädd ut.

-          Vad tänkte du på?!

Olov lyfter upp Sven i sin famn. Sven kan inte minnas att han någonsin gjort det förut. Han lutar sin kind mot sin fars axel.

Båten närmar sig land. Kvinnan kastar sig ur båten och vadar in mot dem.

-          (Här säger Olov en svordom, men hur svor man på vikingatiden?) Vad gör du här kvinna?!

-          Vad du gör här behöver ingen fundera på, svarar kvinnan och pekar upp mot den brinnande byn.

Sven kan inte ta ögonen ifrån henne.

Olov ylar och kastar sig över henne. Han har höjt sitt svärd. Men svärdet förvandlas till en orm. Olov kastar ormen ifrån sig. Ormen väser och slingrar ner mot vattnet och simmar iväg.

-          Har du blivit en häxa? frågar Olov kvinnan.

Kvinnan tittar på Tora som står med händerna i sidorna och väser hon också.

-          Jag ska döda dig om det så är det sista jag gör, säger Olov och räcker handen mot Sven. Ge mig din kniv Sven!

Sven skakar på huvudet.

-          Far? Är hon min mor?

Både kvinnan och Olov stirrar på honom och säger samtidigt:

-          Vad?

-          Vem har berättat det? frågar Olov ilsket.

Kvinnan tittar mot Tora. Tora nickar.

-          Min son! utbrister kvinnan och knäböjer framför honom.

-          Vik undan! vrålar Olov och puttar undan henne med sitt träben. Min son ska bli en riktig viking! Du har ingen rätt att knäböja inför honom.

-          Jag kan berätta för dig var byns rikedomar finns gömda. Massor av guld Olov. Du får alltihop! Om jag får vår son, ber kvinnan.

Köpslår de om honom? Sven tittar på sin far som ser fundersam ut.

-          Far! Är hon min mor? frågar Sven och förbannar sig själv för att han börjar gråta.

-          Jag är din mor! Om Tora har sett det, så är det så. Och jag ser det på dig. Du är min son! Hur gammal är du?

-          12 år, svarar Sven och känner sig plötsligt väldigt liten när hon tittar på honom.

-          Det stämmer! Det är tolv år sedan, börjar kvinnan säga.

Men Olov avbryter henne.

-          Kan flickan trollkonster?

Han pekar på Tora.

-          Dig skulle jag kunna han nytta av på mina resor.

Tora backar. Olov vänder sig mot kvinnan igen.

-          Men först ska du dö. Inga trollkonster biter på den här, säger Olov och drar fram en dolk som han haft gömd vid sitt träben.

Då händer allt mycket snabbt. Något griper tag i Sven och han hamnar i vattnet igen. Plötsligt befinner han sig på en båt. På kvinnans båt. Tora och kvinnan är där med honom.

Olov är kvar på stranden och vrålar:

-          I båtarna! Vi ska följa efter den där båten och förinta varenda varelse på den. Förutom min son Sven!