Geten visar vägen
Tora, Sven och Siv följer den bräkande geten bort från
träsket.
-
Är verkligen Björn min far? frågar Tora
medan hon ställer sig framför Siv och spärrar gången framför henne.
-
Det behöver vi inte prata om nu! svarar
Siv oroligt. Kan vi inte försöka ta oss ut härifrån så fort som möjligt?! Vi
får inte släppa geten ur sikte. Den verkar veta vart vi ska.
Tora står kvar medan Siv försöker ta sig förbi. Plötsligt
hörs tunga fotsteg som närmar sig.
-
Vänta, stanna! Vad är det som låter? säger
Sven med darrande röst.
-
Ja titta, det kommer någon. Det ser ut
som Björn, säger Tora.
Geten vänder sig om och söker deras blickar. Han vänder
tvärt, bräker och ställer sig vid sidan. Björn kommer rusande mot dem. Just som
Björn springer förbi geten stångar den honom och föser honom med våldsam kraft
framåt. Björn faller ner i träsket med ett skrik.
Siv går fram till Björn.
-
Du har något som tillhör mig. Ge mig
min ring! befaller hon.
-
Du får aldrig ringen, skriker Björn och
kastar ifrån sig den i träsket.
-
Vad ska vi göra? frågar Tora.
Geten bräker ihållande och i det ögonblicket lyser grottan
upp av en stor blixt. Ljuset får skeletten att resa sig ur träsket igen. Ett av
skeletten har fått ringen i ögonhålan och skakar sig förfärligt för att bli fri
från den. Ringen flyger genom luften och landar framför Sivs fötter. Mörkret
sprider sig åter över grottan och skeletten sjunker tillbaka ner i träsket.
Siv tar upp ringen, sätter den på ringfingret och rusar ut
ur grottan tillsammans med Tora, Sven och geten.
-
Vad hände med Björn? frågar Tora. Tog
han sig upp?
Kanske låter hon lite hoppfull. De stannar upp och lyssnar. Bakom
dem längre in i grottan hörs ett flåsande ljud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar