Kapitel 9. Fullmåne. Skrivet av klass 4 C

Fullmåne

-          Varför tar du med mig? frågar Sven.

Björn puttar till honom på axeln igen.

-          Traska på nu, stanna inte!

De går under tystad. Plötsligt hör de ett märkligt ljud. Det låter som ett bräkande. Det kommer ifrån en sidogång i grottan. Båda stannar och spanar in i mörkret.

-          Gå in och se efter vad det är! befaller Björn.

-          Ska jag? Frågar Sven och tittar oroligt in i den fuktiga gången.

Björn puttar till honom och Sven stapplar in. När ögonen har vant sig så ser han en liten ljuspunkt långt bort. Han ser också att där är något som rör sig i gången. Det är en get! Den bräker och vänder huvudet mot honom och går en bit längre in i gången. Sven följer efter. Geten bräker igen och går en bit till.

Snart kommer de fram till en öppning. Och plötsligt är Sven tillbaka i grottan igen! Där Siv och Tora är. De har slutat skrika nu och ser ganska utmattade ut. De har sjunkit ner till axlarna i träsket.

-          Sven! ropar Tora. Hjälp oss!

Geten går fram till kanten och bräker igen.

Då händer något märkligt. Genom hålet i taket på grottan börjar det lysa ett starkt sken.

-          Fullmåne, viskar Sven.

Geten bräker instämmande. I träsket börjar det plötsligt bubbla. Skeletten som ligger där börjar röra på sig.

Sven kastar sig förskräckt in i gången igen. Han kikar ut. Skeletten är levande och rör på sig. De reser sig upp ur träsket och rör sig mot Tora och Siv.

-          Hjälp oss Sven! ropar Tora.

Geten står och bräker vid kanten och verkar helt orädd.

Sven kastar sig ut ur grottan och börjar kasta stenar mot skeletten. Han träffar en skalle så att den trillar av kroppen. Men lika snabbt sätter skelettet tillbaka den. Skallen fräser mot Sven och Sven kastar sig in i gången igen.

Skeletten gör sedan något märkligt. De drar upp Tora och Siv ur träsket och hjälper dem upp på kanten. Geten bräker nöjt och skuttar. Sen drar sig skeletten tillbaka igen och sugs ner i träsket. De ligger där som om ingenting har hänt.

Siv och Tora kramar varandra och gråter.

-          Kom hit Sven, ropar Siv och kramar honom också. Tack för att du kom tillbaka!

 

-          Siv! Titta på geten. Den har en halsring med samma symbol som din ring, säger Tora.

-          Det är en av Tors getter, utbrister Siv och sjunker ner på knä. Kan du visa oss var du kommer ifrån?

Geten bräker och börjar skutta iväg.