Kapitel 8. Dödskallens grotta. Skrivet av 4 B

Dödskallens grotta

De styr båten mot den plats Björn berättar om. Ett par dagar är de ute på öppet hav. När de kommer fram är det svårt att lägga till eftersom det är höga klippor vid kustkanten. Det har dessutom börjat blåsa upp till storm igen.

Sven är rädd. Han är rädd för att trilla i vattnet och tänker på hur nära han var att drunkna förra gången. Han tänker också på sin fars starka armar som lyfte honom då.

Antagligen är det Toras och Sivs magi som gör att de lyckas komma in i den grotta som Björn pekar på. När de kommer in känns det som att komma in i en hemlighet. Det blir plötsligt väldigt tyst.

Björn visar dem vägen djupare in i grottan. Tora, Sven, Björn, Siv och en av Sivs mannar från båten går till fots längs en smal gång som leder dem längre och längre in. Det luktar unket och ruttet. Sven sväljer flera gånger för att inte kräkas.

-          Olov har döpt den här grottan till Dödskallens grotta och ni kommer snart att förstå varför, säger Björn.

Efter att de har gått en lång stund kommer de fram till en öppning. Lite solljus letar sig in genom ett hål i taket på grottan. Marken består av ett sumpliknande träsk. I träskmarken ligger det fullt av döskallar! Skelett av människor som fastnat i träsket. De måste gå längs en smal gång längs grottans vägg. Ett enda felsteg gör att de hamnar i träsket.

Sven kräks rakt ut. Det är härifrån den ruttna stanken kommer.

Plötsligt händer allt mycket fort. Björn kastar sig över Tora och tar ett strypgrepp på henne.

-          Ge mig ringen Siv! Annars slänger jag Tora i träsket!

Siv tappar nästan balansen av förvåning. Hon sträcker fram handen mot Björn. Björn skrattar.

-          Magi fungerar inte i den här grottan! Det är stenarna som den är gjord av som stoppar all magi.

Siv blir blek.

-          Släpp henne Björn! Du vet inte vad du gör om du slänger henne i träsket! Hon är ditt eget kött och blod!

Björn tappar koncentrationen en stund. Tora drar efter andan.

-          Är det han som är min far?! Frågar hon.

 

-          Du vet den där natten innan jag rymde från Olov. Hon blev till då, säger Siv till Björn. Jag födde henne i hemlighet.

Sven trycker sig hårt mot grottans vägg. Om Siv är mamma till Tora också, då är ju Tora hans syster!

-          Du ljuger! skriker Björn och puttar ner Tora i träsket.

Sen kastar sig Björn över Siv och drar av henne ringen och puttar ner henne också. Mannen från Sivs båt var nyss bakom Sven. Men Sven ser honom inte längre. Tora och Siv skriker och försöker kravla sig upp ur träsket.

-          Det är inte djupt, men ni kommer aldrig loss. Ni kommer att sitta där tills ni svälter ihjäl, säger Björn.

Han stoppar ringen i fickan och går sen mot Sven. Sven trycker sig ännu hårdare mot grottväggen. Nu kommer Björn att slänga ner honom också. Sven blundar det hårdaste han kan.

Men Björn puttar inte ner honom. Han tar tag i hans axel och puttar honom framför sig.

-          Kom nu! Dig kan jag ha nytta av på ett eller annat sätt!

Så börjar de vandringen ut ur grottan. Toras och Sivs skrik ekar bakom dem.